Ettåring!

Titta! Där står en 1-åring och är stor. Majsan.

.

(Hipp hipp hurra på Majkens födelsedag)

-

Vi har varit lite sjuka. Vi har sjungit "vi gratulerar" och ätit födelsedagsfrukost. Vi har världens bästa ettåring! som bara skrattar jämt.

.

http://albertochjag.blogspot.com/2009/03/titta.html

http://albertochjag.blogspot.com/2010/04/titta-dar-star-en-tvaaring-och-ar-stor.html

Pepparkaksdeg

Idag på hemköp: Pepparkaksdegen är slut! Blir provocerad av att det uppenbarligen inte köpts in ett tillräckligt lager med pepparkaksdeg eftersom den är slut mitt i julens högsäsong! vem fan har köpt all pepparkaksdeg? Jag vill baka pepparkakor och tänker en kort stund att jag ska göra degen själv, alltså själv med alla ingridienser.
Idag på coop: pepparkaksdegen slut. Jag ska inte göra egen deg. nej.

Idag: Julkalender, lussebullar och hela familjen i soffan.

Idag har vi åkt pulka på Kroksbäcks minsta kulle. Det gick fort och det var kallt. Men herregud vad det var roligt! och snart är det jul. och snart blir Majken 1. Ett.

Bananer

Idag på Coop; blir sjukt provocerad av småbarnsföräldrar som inte köper kravmärkta bananer. Blir frustrerad och glömmer handla efter min (svensson) inköpslista med tillhörande kuponger (tacos-kit, mellanmjölk, fiskpinnar..), glömmer mjölken, kan bara tänka på giftiga bananer.

Alldeles nyss var det någon som spelade klarinett. Det hördes genom väggen. Och allt kändes plötsligt en smula sorgligt.

På Måndag.

Det verkar som att alla springer. Alltså inte springer som i "jag har så bråttom jag håller på att missa bussen"-springer, nä nä mer "jag är hurtig, jag är frisk, jag är snart 30år eller strax över 30år, och jag motionerar fanimej"-springer. Och det är ju bra. Jag sitter själv här i soffan och tänker "jag ska nog börja springa, det verkar liksom roligt. man blir smal och snygg och frisk, det ska jag göra". Så jag surfar efter bra skor, snygga träningskläder och tänker "jag börjar på måndag! jag gör det!". Men det blir inte så mycket med det, nä va fan skorna är ju så jäkla dyra och kläderna är inte sköna och jag är ju ända ganska frisk och stark och degmagen är ju inte så degig nu för tiden och jag har ju ändå fått två barn på två år (typ) och kroppen måste ju vila (fast att det var 10 månader sen,,) och jag fyller ju 30 först i juli NÄSTA år (och det verkar vara någon slags 30 års gräns på motionsformen "jogga snyggt i parken") Så jag tänker att jag börjar första måndagen efter min 30-års dag, det blir bra det. Då börjar jag på Måndag (efter jag fyllt 30) SÅ.

Nu börjar jag med att sluta med socker. Slut med det djävulskt goda sockert. slut.

Och det är okej.

Nu jobbar jag. Gustav är hemma och jag pussar hejdå på morgonen och kramar ihjäl på eftermiddagen. Och det är okej. Jag är okej. Jag behöver inte låsa in mig på toaletten och gråta. Jag behöver inte längta ihjäl mig hela dagen. Jag behöver bara pussa hejdå på morgonen och krama ihjäl på eftermiddagen.

tvåochetthalvt

Idag har vi bakat bullar. Jag har kavlat och smörat. Abbe har klappat och sockrat. Vi har kardemummat och kanelat. Och vi har krängt bullar. Till och med Majken har fått bulle. Vi har bakat paj. Vi har byggt garage. Vi har bäddat ner dolly (dockan) i släpvagnen. Vi har ätit mellanmål och krängt lite mer bullar. Och vi har funderat på valet och fått magknip.

Verklighet

Det känns som att verkligheten är nära. som att jag kan ta på den. Som att vardagen bara är ett sus av blöjbyten, städning, fikor, nästorkning och att verkligheten är någonting annat. Något som sker när han går förbi, lägger handen på mig och viskar, när kroppen ryser för att vi sitter i soffan tillsammans, när barnen skrattar, eller när att vi bestämt oss för att köpa standardmjölk istället för mellanmjölk. Då är verkligheten nära. Han förstår inget, han pussar mig på kinden och ber mig flytta från mitten av soffan, och allt är som vanligt. Förutom verkligheten. När vi är tillsammans.

sitta i mitten på soffan, kan man det? http://underbara.webblogg.se/2009/february/man-maste-sitta-i-kanten.html
Feb 2009.

En langos. Två öl. Fyra sovandes barn. Tre vagnar. Fyra föräldrar. En uteservering. Tre glas vin. En farmor. Fyra vänner. Och Salem Al Fakir.

Mitt i gatan.

Jag har plockat fram alla grejorna igen. Oj vad jag saknat linjalen, pappret, skalpellen och mattan. Oj vad jag känner mig fixig med mina grejor.

När jag var yngre, si så där en 15-16, kanske 17, då hade jag en vän. Hon bodde inte särskilt långt borta, 200 m skulle jag tro. Man kunde nästan se mitt radhus från hennes låghus. När jag sent om kvällen, efter film (ibland hyrd, ibland egen filminspelning) dippa, prat och skratt skratt skatt, promenerade hem då gjorde jag det mitt i gatan, jag traskade med precision precis i mitten på gatan (Vännen hängde ut genom sitt fönster och försäkrade min säkerhet (eller nått,)). Jag var helt övertygad om att det var säkrast att gå där. Alltså mitt mitt i. Jag hade hemska föreställningar om mörker och död och var livrädd för att gå hem själv. Jag drömde mardrömmar om att komma hem till en familj som inte fanns. Så jag gick mitt i gatan och tänkte att här är jag säker, här var jag långt ifrån allt. Inget var nära. Inget kom nära. Ingen fick komma nära.

Jag tänker mycket på det där med att gå mitt i gatan. Tänker på att ingen ska komma för nära. Aldrig komma för nära. Jag tänker på andra tider, på gammalt och på nytt. Allra mest tänker jag på att våga.

Hej! Majken!

Majken har blivit stor. Jag packar undan ammningspump, mjölkuppsammlare, nyföddskläder och tittar på min lilla Majken som har blivit stor.

Min Albert

Abbe gillar att dansa. När vi satt och åt frukost idag sa han plötsligt "Släpp ner mig!, jag måste dansa" så då gjorde vi det och Abbe dansade. Gud vad han dansade. Abbe vill dansa jämt, sätt på musik där inne ber han, och så dansar han och ropar kom igen då mamma och vill att jag ska dansa med honom, så då gör jag det. Min Abbe som gillar att dansa. Min Albert.

Hiss

Majken gillar att åka hiss. Hon säger "ah" och vinkar. Det betyder att hon gillar det. Ibland när vi inte åkt hissen på länge (läs; hon har legat nerbäddad i vagnen eller sovit när vi varit på väg ut) skrattar hon högt och nöjt. Hon gillar hissen.

Hallå, fungerar det?

Jag har varit på fotboll.

Jag har varit på fotboll med min bror och min syster, det var roligt.

Så, jag hade kunnat lämna det där, ingen hade blivit förvånad om jag inte haft mer att säga om att jag varit på fotboll än att det var roligt. Men jag lämnar det inte, jag har massor att säga, så.

Martin fyllde år, ingen märkvärdig ålder, precis lagom, precis så gammal som han ska vara. Trettioett. Så tänkte vi; "hmmm, trettioettårs present..hmmm.." Så tänkte jag; "en sekatör kanske, eller en ny tekanna" (alltså, typiska trettioettårspresenter, praktiska men fina.) Så tänkte Sara; "en fotbollsmatch kanske, mot Helsingborg eller Trelleborg eller Stockholm" Mot AIK blev det. "Undra om det är ett sånt där derby?" tänkte jag, men frågade inte.

Så, det blev öl och match. Och jäkligt bra platser. och fotboll.

Jag tidigt ställning;

-Jag kan inte klappa och/eller bua när det är tydligt oschyssta situationer. Jag är tvåbarnsmamma och måste leva som jag lär. Moralens flagga måste svaja högt och jag säger till Abbe "Man ska vara snäll...(osv).." då måste jag ju för fan också vara det. Så det förekom alltså inget klappandes och/eller buandes från mitt håll vid oschyssta situationer.

När det blev målchans kände jag en stigande spänning i magen något pirrande och spännande, som på Bachelor när man inte vet vem som ska få rosen. När den snygge, vältränade, hårfagre, vackra, perfekta Kenliknande bachelor´n står med rosen utsträckt och det är alldeles tyst i rummet och alla tjejerna vill vill vill ha rosen. När han till slut säger "Donna, do you accept this rose?" och hela rummet kippar efter andan och alla tjejer utom Donna suckar tungt. Precis så är det på stadion när det blir målchans. Mff läktaren kippar efter andan, det blir tyst och sen en suck när bollen träffar ribban och studsar ut. Det är spännande så klart. Och sen då när första målet kommer, en förlösande känsla och ett rus av lycka, ungefär som Donna måste känna när hon hör sitt namn och frågan om rosen (Samma, samma fast olika)

Så var det ju fina fina Marcus Birro killar alldeles bredvid mig. Så där snygga fast ändå inte, så där kulturella fast ändå fotbollskillar, precis som Marcus Birro och hans *hmmm, jag vet att det är nått Italienskt lag..hmmm*. Dom satt med benen i kors och och var finkulturella hela matchen. det var riktigt fint att ha dem brevid.

För att avsluta vill jag våga mig på en del påståenden om matchen (kom ihåg att min analys av matchen grundar sig på min kännedom om fotboll, jag vet vad offside är. Det vet jag.)

- Genom hela matchen fanns ett driv i MFF som jag inte såg röken av hos AIK

- AIKs matchkläder var snyggare än MFFs, jag vet himmelsblå och allt det där, men jag menar AIKs randiga strumpor Hej Polarn och pyret här kommer vi! AIKare! Modigt, modigt AIK.

- Genom hela matchen fanns ett driv på MFF läktaren som jag inte hörde ett skvatt av från AIKs läktare.

- När byten sker då ställer man sig upp och hyllar den utbytte, liksom tackar för en bra match, för bra spel. Jag blev rörd, så fint. Mycket fint.

- MFFs spel var tekniskt och snyggt. Tajt.

- AIKs målvakt pussade på bollen, ogillar (fejsbook style)

Så tack Martin för att jag fick ge dig en fotbollsmatch i födelsedagspresent. det var fint.

Sara säger; Storbildstvn är kass.

Jag säger; Swedbank stadion, eller var det malmö stadion eller var det swedbank malmö stadion, eller swedbank malmö arena stadion ( http://albertochjag.blogspot.com/2010/01/januari-februari-mars-april-och-maj-ja.html )

Förresten; Ingen mer Schulman blogg. Ingen mer Sanna Lundell blogg. Va fan!

(Läste "skynda att älska", det tog en dag. Fy fasiken vad fin.)

Abbe, hästen och världens bästa Rasmus.

Gustav och stora Majken.

Majken har blivit stor och Abbe har kört traktor. Jag är förälskad, så där så att alla känslorna känns i magen. Gustav. Herregud vilken semester vi haft, och mer blir det. Nu blir det hemmasemester på Kungsgatan. Nu har vi gjort Skillinge, österlenloppisar och kyls strand. Nu har vi varit hos världens bästa Rasmus på bornholm och ridit, kört traktor, tittat på runda kyrkor och åkt båt. Nu längtar vi efter vänner och stan och lägenheten och hemma. Längtar.

stockning

Trafikstockning. Panikstockning.

Grötstockning. Sötstockning. Blötstockning. Korv(stoppning)stockning.

Mjölkstockning.

Ja, och så har jag sålt vagnen och köpt ny utan att räkna med barn som kivas.

Renault

Jag har sålt bilen. JAG har sålt den. Det känns bra. Nu blir det bilpool med sunfleet. Känn på det..bilpool..

Abbe han sörjer, finaste bilen är borta. Gubben tog den, dumma gubbe. Abbe grät och grät när dumma gubben körde iväg med vår bil.

Nu är det strax semester och gud vad jag längtar. Åh, jag längtar efter Gustav och jag och Albert och Majken, jag längtar efter skillinge och efter solbruna fötter. Fy vad jag längtar.

Hej Kina!

När vi tittar på bilder från Abbes födelsedag ser Abbe Kajsa och säger "kolla där! Kajsa i kina!". Så Kajsa den här uppdateringen är till alla men mest till dig:

.

Abbe är stor, han utforskar våren och tycker att det är konstigt att hissen går upp när den går ner. Han vill gärna följa med pappa Gustav till jobbet och köra lastbil (han är helt övertygad om att det är det Gustav gör på jobbet), han frågar varför det?, vad heter den? och hur då? och nöjer sig sällan med ett svar, han frågar och frågar. Abbe vill mycket, han säger "men mamma jag VILL det", vi svarar nej, och ja och nej och Abbe VILL. Abbe sover i sin nya säng som Farfar Mads och Gustav byggt, jäklar vad det blir bra när Farfar Mads kommer med alla verktyg och bygger säng, Abbe är mycket imponerad och fascinerad.

.

Majken är stor, hon sitter själv, och vägrar smakportioner. Hon vill gärna känna på maten men stoppar helst den inte i munnen. Hon vill vara där Abbe är, då är livet bäst. Majken blev Majken Betty Rue på en mycket trevlig namngivningsfest, först med fina tal av Sara och Sanna på gården och sen med mycket mat i lägenheten. Hon har just haft vattkoppor, jag räknade dem men gav upp när jag kom till 35st. Majken ler när vi tittar på henne, hon skrattar när vi busar och är mest glad hela tiden.

.

Gustav och jag vi firade vår ettåriga bröllopsdag med att leta efter Gustavs ring, som han slarvat bort.

.

Nu planerar vi bornholmsresa i sommar och trivs lite mera i lägenheten. Och så saknar vi Kajsa i kina. Allihopa saknar.

Min Majken

När det blåser och rasslar i träden då skrattar Majken. Jag tror att hon tycker att det är fint. Det är fint. Att Majken tycker det är fint. Det våras nu, det är kallt som tusan men det är fan vår, det är det.

..

På kvällen sitter jag och Majken i soffan. Vi sitter där och sitter, hon dikterar villkoren och jag tillgodoser. Det betalar sig på morgonen, och om natten som bara sovs bort, det betalar sig med lyckliga barn. Under tiden funderar jag på Doppler, på att bara leva som jag vill leva. För det är en sådan tid nu, tiden då jag undrar var jag är och vad jag gör. Vi är lyckliga, vi är ju det, GustavAlbertMajkenochJag, men ändå, funderar jag.

.

Majken ratar världens godaste puréer. Hon kniper med munnen och tackar bestämt nej, Abbe börjar på nytt dagis, våren syns knappt till och i smyg längtar jag efter att börja arbeta igen.

.

Skillinge var fint trots regn och feber. Abbe och Viggo har varandra, mer än tidigare. Vi har alla. Skillinge var fint. Som alltid.

stor bil, liten bil

Det bor monster hemma hos oss. Läskiga, farliga, härliga monster. Under soffan, i sängen och bakom dörren. Dom hoppar fram och ropar Buuu, dom skräms och smyger omkring men vi aktar oss för plötsligt blir den ack så roliga leken allvarlig och gråtfärdig. Det bor monster hemma hos oss.

Min lilla bebis är sjuk. Min lilla lilla bebis. 39.Feber. mitt mammahjärta värker, ajajaj. Finaste Majken tittar upp från feberdimman och bjuder på ett litet leende och snyftar till av ansträngningen så vi pussar och tröstar men aj aj aj mitt mammahjärta. Fina Majken.

Gustav säger;

"små bilar borde inte få parkera bakom stora, det borde fan vara förbjudet"

och det är ju sant. det är ju det. Vi kör runt runt med vår åksjuka son i vår skruttiga bil och letar parkering, vi tror att en ficka är ledig, där bakom den stora bilen säger vi till varandra (med glädje och hopp) men så kommer vi närmare och ser att där står en sketen liten bil bakom den stora. det borde fan vara förbjudet. helt rätt Gustav, förbjudet.

Vår

Det är varmt och sen lite kallt. Jag lyssnar och blir nostalgisk. Tänker. Sitter uppe med Majken och funderar på andra tider. Gustav är i Stockholm. Vi äter runda mackor och dricker te. Jag promenerar och känner mig vilsen i mn egna stad. Jag längtar efter sommar, efter Gustav, efter mig och efter oss. Jag jagar bort monster och blir hjälte. Jag lyssnar och blir nostalgisk. Tänker. Jag tror att våren är på väg.

År år

Titta! Där står en tvååring och är stor! Fin.
(Jag frågar; "Abbe, hur gammal är du?", Abbe svarar; "jag år år" och visar med två pekfingrar i luften)

Vi är så jäkla förkylda. Snor och snor och snor. Abbe säger "titta mamma, mycket snor" och visar stolt upp sitt snorpapper. I vår familj är det cred med mycket snor.

Nu river vi fula tapeter på Abbes rum och bjuder Majken (som plötsligt blivit stor) på morotspuré. Det är vår och Abbe har fått tre penecillinkurer på en månad. Allt är som vanligt.

http://albertochjag.blogspot.com/2009/03/titta.html

Vi, vi med urban

När allt är som vanligt hos oss, då får Abbe sin tredje öroninflammation och således sin tredje pencellin kur på en månad, då ligger jag på soffan med ont i örat ont i halsen och sjuka barn medans Gustav är på fest, då ställer vi in påsken i skillinge och stannar hemma med sjuka barn. Då är allt som vanligt.

På lågstadiet fick vi hälsa på hos busschafförerna. Då berättade dom att man inte skulle stoppa ner fingrarna i hålen på sätena och att man skulle sitta ner tills bussen stannade på hållplatsen och så berättade dom att busschafförer alltid hälsade på varandra. ALLTID. "Så här gör vi" minns jag att en chafför sa samtidigt som han tog upp handen och gjörde en "hej hälsning" likt den som förekommer i "klappa händerna" ( "säj hej hej till vännen din som sitter där....hejhej..säj hej hej till vännen din som sitter där...hejhej.") Så fint tänkte jag, så fint tänker jag. Dom hör ihop och säjer hej hej.

Ler, nickar och tittar menande på mig. Ler nickar och tittar menande på mig? och en gång till.. Jag undrar om jag har kräk på jackan, eller bajs i håret eller kanske snor under näsan (jag funderar aldrig på om jag är extra snygg, ha, nä jag är aldrig extra snygg, bara mammasunkig) Tills jag förstår, det är Vi, Vi med Urban jungle. Vi med urban jungle. Fatta grejen, här går jag med min 5 år gamla urban, som är inköpt mest för det praktiska och minst för det trendiga och får leenden, nickar och fina blickar. Fatta, Vi, Vi med urban jungle är ju som värsta busschafförerna, vi hälsar på varandra, vi tillhör och håller ihop. Det är inte illa det alltså- men ändå nu måste jag fundera på om jag verkligen vill tillhöra Vi, Vi med urban jungle.

"Abbe stå här" säger Abbe
"Ja, ställ du dig där" svarar jag,
Abbe går óch ställer sig mitt vardagsrummet tittar sig omkring och säger;
"Nu alla sjunga "Vi gratulerar" för abbe"
Så vi sjunger och blåser ut ljus och firar födelsedag mest varje dag. Kalasar på choklad, glass och tugummi, allt tillagat på Abbes spis. Å det är härligt med födelsedag varje dag. Jag kalasar med mina barn och förbannar dessa jäkla öroninflammationer som greppar taget om mina barns små små öron och vägrar släppa. Det gör så ont, i barnens öron och i mitt hjärta. Jäkla öroninflamation, jäkla dig!

Pling

Jäkla öroninflammation! Abbe gnäller och vill mest vara nära, Gustav jobbar i stockholm och jag försöker räcka till. Jäkla öroninflamation! 40 grader feber och pencillin, men ändå jäkla öroninflammation.

Under tiden gläds vi iallafall åt Abbes nya dagisplats, åt Majkens goda humör och åt Abbes nyfunna nyfikenhet ("va e de?" frågar han och blir ivrig om han inte tillräckligt snabbt får ett svar, "va e de?" frågar han igen innan vi hunnit svara färdigt) och åt att våren närmar sig Malmö.


"Mamma sjunga "cyklarna fa omking""

"Bilar dom låter så örona gråter (och)
moppar dom brummar så örona blundar
men små cyklar dom far omkring
det hörs nästan ingenting
lite rassel och lite pling
rassel rassel och pling"

Finaste Abbe rasslar, plingar och gråter med öronen (tar tag i öronen och håller), och jag tar mitt mammahjärta och förbannar den jäkla öroninflammationen!

Det känns och det märks

Nu närmar sig våren och sommaren. Det känns och det märks. Abbe har så mycket spring i benen att vi går hem nästan varje dag från dagis (ja, han sitter ju förståss i vagnen delar av vägen), vi kollar in hundbajs, grävskopor och pratar om hans viktiga kommande två årskalas. Majken ligger mest på sin nya filt och är fin. Fin och stor.

En fika, en Majken och en försvunnen Matilda

Det våras och jag fikar med Majken. Det är mest fint hela tiden. Det är inte så fint med gnälliga kvällar. Inte fint alls.

Jag håller krampaktigt taget om mig själv. Jag tappar bort mig. Amma, lämna på dagis, städa lite, pussa och mysa, amma igen, hämta på dagis, laga middag, bada barn, natta barn, sova. Matilda, var är du? ropar jag ... Maaaaatilda, var är du nånstans?

Jag vet inte var jag är, inte allt för långt borta hoppas jag. Under tiden fikar jag med Majken och fundrar på hur det var när jag kunde blogga om annat än barnen.

Olivia och Abbe

Vad heter din mamma? frågar Abbe
Heter Kajsa, säger Olivia
Nä? Heter Kajsa Spangfort, svarar Abbe och ler lite klurigt

Strumpan, Stumpan och lilla Bamse

Det är roligt med snö. Det är roligt med snö. Roligt. Det är roligt att dra syskonvagnen i snö. Roligt att dra och dra och inte komma någonstans. Roligt att inte komma på eller av bussen. Roligt att klä två barn i snöpassande kläder för att sedan gå ut och vara ute i en halvtimme (vi är ute lika länge som det tar för oss att klä på oss) innan vi är kalla och blöta. Det är roligt.

.

Abbe är fantastisk i snön. Han tycker att det är roligt. Han åker båt i hjulspåren, kastar snöbollar och leker säl ( "Abbe liten säl ute" säger han och springer omkring på värnhemstorget och gör "Säl ljud"). Abbe är lycklig. Majken är lycklig.

.

När Abbe själv väljer vantar i affären blir det chockrosa. Det passar bra till den rosa overallen och den röda mössan. Han är tjusig. Han är bara fin.
.

Jag åker buss och drömmer om en tid då naivitet och livsglädje var vardagsmat. Om tiden då ögonen kunde fastna om man himlade för mycket, eller tiden då vi sprang omkring i bulltoftaskolans källare och lekte bland spöken, häxor och gamla skyddsrum. Jag längtar.

.

"Stumpan" säger Gustav. "Strumpan" säger Abbe. Majken säger jag.

"Abbe inte lille (s)kutt" säger Abbe

"Nä?, vem är Abbe då?" säger Gustav

"bara pappas lilla Bamse" svarar Abbe

.

Vi. Älsklingar. Alla. Fyra. Älsklingar.

Hej! Majken!

Det här är Majken. Imorgon blir Majken 7 veckor.

Majken gillar att ligga i vagnen och kika. Hon gillar inte att bli inpackad i overall och vinterutstyrsel.
Majken gillar att ligga på golvet och höra Abbe springa omkring, hon gillar inte när Abbe konstaterar att hon har ögon genom att ömsint peta in ett finger i hennes öga samtidigt som han förtjust säger "har majken öga däär".

Majken gillar att bajsa. Hon bajsar sen ler hon och suckar av välbehag.

När Majkens mamma tömmer o fyller diskmaskinen är Majken nöjd om hon får sitta i babysittern och lyssna, se och förundras, Majken imponeras av sin mammas effektivitet i köket.

När Majken badar vill hon sprattla med benen, hon vill inte ligga på handduken och "lufta".

Majken gillar när hennes pappa bär henne i sjalen, hon gillar inte när hennes mamma gör det.

Ibland vill Majken inte sova, då vill hon att hennes mamma ska bumpa henne på rumpan. Då somnar hon och sover sju timmar i sträck.

Majken gillar inte att ligga på magen, det tycker hon verkar onödigt (varför ligga på mage när man kan ligga på sidan, rygg eller på någons arm)

För övrigt sover och äter hon mest hela dagen.

Hej Majken!

välkommen!

lilla "ladda-in-bilder-från-mobilen-till-datorn" prylen..

är borta. helt försvunnen. Jag letar och letar. Abbe hjälper mig och springer runt i lägenheten och ropar "lilla sakerna, vaa ärr duuu?" men den svarar inte och vi hittar den inte. Gustav säger "men det finns ju ensladd där i min låda" men jag hittar inte den heller. Allt är bara borta. borta och försvunnet. typiskt, jag som har min nya cybershot mobiltelefon. typiskt.

I väntan på maginfluensan

Hela tre arbetskamrater hos Gustav har fått maginfluensa. Vi förutspår att den slår till på Kungsgatan nåpon gång i helgen, söndag skulle jag tro. I väntan på maginfluensans intåg;
tittar jag på Majken när hon växer,
njuter av min stora Abbe som "ville ente" det mesta just nu
och funderar på om gustav jobbar jämt eller bara ibland.

Jag tog min första mammaledighetsfika idag, det var bra. Med Sara. Hon är fin. Så köpte jag äntligen ny mobiltelefon, nu blir det fina bilder på bloggen igen, fina fina, jag har köpt en mobil med cybershot, känn på den...cybershoot..

men nu, nu njuter jag av att bara vara med mig själv, Abbe sover och Majken är på promenad med Gustav, här sitter jag och hänger med mig själv, det är riktigt trevligt.

Januari, Februari, Mars, April och Maj (Ja, och JuniJuliAugustiSeptemberOktoberNovember och December också förståss)

2009 here we go..

I januari firar vi Pernillas 30års dag och åker till Karbenning med lungsjuk Abbe. Jag påbörjar och avslutar min sista praktikperiod och jag och Abbe sitter på sjukhuset när mamma opererar bort sitt sjuka bröst, jag med klump i magen och Abbe med en lyckligt ovetandes uppsyn. Vårt examensarbetet påbörjas, jag får jobberbjudande som jag vänligt och bestämt tackar Ja, ja, ja tack till och Gustav överraskar med löfte om evighet som jag tackar JA till och vi börjar planera bröllop. I februari möter jag upp med linda och examensarbetets första rader skrivs. Vi dricker inflyttningsvin med Martin och Pernilla och jag börjar på mitt nya jobb och inser att jag jobbar med världens finaste barn.I Mars tar Gustav Abbe under armen och åker till stockholm för att fira Viggos två års dag och jag blir ensam en hel vecka. Sanna och Johannes lilla Elias föds. Abbe fyller 1 år och vi firar med buller och bång samtidigt som någon börjar växa i min mage. I april halvterminsexamineras vi, Abbe får lunginflammation och våren tittar fram. Lägenheten går ut till försäljning, vi homestylar och oroar oss för framtiden. Någon fortsätter att växa och mina arbetskamrater undrar varför min mage är bullrund.Martin och Pernilla överaskar med nyhet o liten i Pernillas mage. I maj blir examensarbetet färdigt, våren strålar och vi vigs i rådhuset, glömmer ringen hemma, cyklar till parken för champagne och håller världens finaste bröllopsfest i slottsparken.Martin och Karolina överaskar med nyheten om liten bebis i Karolinas mage. Sommaren kommer i juni och vi blir hemlösa när lägenheten säljs. Flyttlasset går till mina föräldrar, Gustav tar med Abbe och firar sommar i Skillinge. Jag jobbar och jobbar och jobbar och tar examen. Vi får en första titt på Någon och längtar till den 5 dec. Abbe inleder Juli med höstblåsor och vattkoppor och är sjuk utan mamma på landet, jag skickar ”krya på dig” present och gråter av oro när ingen ser. Gustav jobbar på sommar rock och jag får äntligen semester. Österlen strålar och dagarna spenderas på stranden. Vi tittar på hus men köper lägenhet, Gustav blir headhuntad och får ett nytt jobb och sen ett till. I Augusti firar vi sommarfest i Komstad, skolar in Abbe på dagis och åker till Göteborg för att ”casha ut” vår bröllopspresent; Madonna på nya gamla Ullevi (eller var det gamla nya Ullevi? eller gamla gamla Ullevi? eller nya gamla nya ull….) Jag får maginfluensa och vi flyttar in i vår nya lägenhet. Gustav börjar det nya jobbet med att åka till London och U2. I september börjar hösten göra sig påmind, Simon och Carolina föder en fin pojke utan namn och Abbe är sjuk, vi vabbar och går vilse i försäkringskassans föräldrarvärld. Gustav åker till stockholm för att hälsa liten namnlös pojke välkommen, jag stannar i Malmö med sjuk Abbe och känner mig ensammast i världen. I oktober går vi på 25-års fest med 90-tals tema, jag håller föräldramöte och går på föräldramöte . Gustav får spruta, jag får spruta och vi blir lite oroliga för svininfluensa, biverkningar och Någon i magen. Vi får en förhandstitt på Någon och börjar skriva namnlistor. Vi bestämmer att Hon ska heta Vanna eller Britta eller Nour eller Lo eller Majken. I november rullar hösten in på vinter. Magen växer och dagarna är regniga och tråkiga. Abbe ropar på lillasyster och vi längtar till familjen blir fyra. Jag slutar jobba och börjar vänta på Någon på heltid. Abbe får maginfluensa, jag får maginfluensa och Gustav får maginfluensa. Vi packar förlossningsväska, skruvar ihop spjälsäng och tvättar bebiskläder. December kommer och jag pyntar, bakar, ligger på soffan och försöker få tiden att gå. Vi firar Olivia 2 år och Abbe sjunger ”vi gratulerar” och är lyckligare än vanligt. 5 december kommer och går utan att Någon tittar ut. Den 8 december åker jag med värkar till BVC för att vaccinera Abbe mot svininfluensa, Abbe protesterar och vill ha plåster på fingret hellre än på benet. Gustav jobbar färdigt för dagen, vi promenerar igång förlossningen och åker till sjukhuset. Någon föds kl 00.20 den 9 december och vi tror att vi fått en liten Tove. Abbe är stoltaste storebroren i världen och pussar kramar gungar och myser med bebisen. Dagarna går och vi inser att hon inte heter Tove. Vi bestämmer oss för att vår Någon ska heta Majken. Eb vecka senare kommer Martin och Pernillas Noah. Jag får vätska i lungan, kvider har ont och kan inte sitta upp, ligga ner, ta djupa andetag, utan har mest ont hela tiden. Lungan röntgas och mysteriet förblir olöst. Vi firar jul med alla, tomten kommer i hissen och vätskan i lungan försvinner. Året slutar i sällskap med finaste vänner och fantastiska barn. Vi hälsar det nya välkomet vid balkongdörrarna på Kungsgatan.

Vi, fyra MatildaGustavAlbertMajken. Nytt år. Älsklingar.

Nyfiken på 2008? Läs på gamla bloggen; http://underbara.webblogg.se/2009/january/