Titta!

Titta! Där står en ettåring och är stor. Abbe.

Nu har förkylningen greppat min näsa och hals. Som en pitbull biter den sig fast och håller mig vaken på natten. Det rinner snor och snor och snor ur näsan. Det är inte bra, jag är ju förkyld. Gustav är inte förkyld, han är mest glad och pappa och fin.

Berg.

Idag är det vår och våffeldagen. Det är fint,. vi blir röda om kinderna och trötta i ögonen. Våren är fin när den är på väg.

Vi besteg berg idag, och sprang runt som vildar på kroksbäcks kullar. Barnen rullade ner, inte jag. Jag blir åksjuk av för mycket rullande. Men fantastiskt fint var det iallafall. Sen åt vi våfflor till mellanmål och diskuterade om vampyrer äter eller suger blod, kan man bli mätt på blod? var en av kärnfrågorna..

Abbe gillar att spola i toaletten, när han ska bada ställer jag honom på toaletten och klär av honom, då spolar han och spolar och spolar och spolar.. det blir inte bra för miljön, bad och tokspolning på samma gång, spara vatten?

I måndags tänkte jag köpa vårskor, sen kom det snö. Då ångrade jag mig. Men nu tittar våren fram igen, kanske ska jag köpa lite vårskor iallafall...

Vårdagsjämning

Idag sa Abbe Anka. Det är fint. Ankan fick en puss och sen "Aaaan.....Ka". Finare barn finns inte.

Oj oj oj vad våren är nära. Barnen ta av sig mössan och tycker att det blir lite svettigt att vara ute för mycket. Jag andas extra mycket när jag cyklar till dagis och ser våren i ögonvrån. När jag kommer hem blir jag alldeles röd om kinderna, av solen. Solen. Fint som snus. och det är ju vårdagsjämning idag. det är ju det. Vår, Dag, och så lite lite jämning.

Jag är färdig med Topper och Viggo och har börjat med Gusten. Det är bra. Jag tar te och knäckebröd och läser färdigt Gusten grodslukare, sen vill jag sova och längta efter barndom med Abbe.

Ajajaj säger mamma och hytter med fingret. Aaaaaaa, säger Abbe och hytter tillbaka.

"Titta får du se, när jag åker ner..
titta får du se..och..

en

två

tre

vouch ner för rutchkanan

och plask ner i vattnet..."

Abbe voocshar och plaskar och smetar smör i håret. Det där med att sjunga och äta samtidigt, det är kladdigt.

Ole Lund Kirkegaard och jag

Jag plockar pusselbitar ur min barndom. Det börjar med Topper och Viggo och Otto. Jag läser och drömmer och känner käslor jag nästan glömt bort. Jag är glad att Abbe har sin barndom framför sig och lite ledsen att jag har min bakom mig. Men jag njuter av Abbes tid och passar på att påminna mig själv att jag också har barndom. Jag känner mig vuxen. Det är fint.
Det finns ingen tid till något annat än examensarbete, jobb, möten och snusning på Abbe och jag är lycklig. Allt är bra. Abbe växer och äter och säger "Titta", "Hej" och "Pappa" (fast man måste kanske vara hans förälder för att höra det) Ida bjuder Okidoki på fin middag och vi skrattar en hel kväll, Gustav ringer från stockholm och saknar mig. Det är bara bra.

Bara jag

Nu ska jag bli ensam. Gustav och Abbe tar tåget till Sanna och Johannes och Ellen och Viggo och Simon och Carolina. Inte jag. Jag stannar här och blir ensam.

Behändiga barn

Det är behändigt med lyckliga barn. Det är behändigt med barn som skrattar när dom får stå i en gul spjälsäng tillsammans. Det är behändigt med lyckliga föräldrar.
Jag åker från dagis till skolan för att höra att jag får VG på min praktik. Lycka. Sen åker jag tillbaka till dagis och sitter på kvällsmöte hela kvällen. Kvällsmöte.

Idag var jag på IKEA med mina kolleger ("med mina KOLLEGER"..herregud, det låter ju pretto). Vi skulle köpa gardiner och slevar och ljus och batterier. Jag skulle köpa inget. Men vad är det med IKEA som får mig att villja köpa allt. ALLT. jag tror att vi behöver "Charm" trattset om två, trots avsaknaden av saker att tratta, dom är ju så fina tänker jag röd, torkos eller svart och grön..ååå fina trattar. Jag tror att vi behöver "Benno" cd pelare, jag ser inte att "Benno" cdpelare är ful och klumpig. Jag tror att vi behöver den. IKEA får mig att tro. Ingvar Kamprad gör mig troende, IKEA blir min religion. Nu sitter jag här och pustar ut och tackar dom andra gudarna att jag glömt min plånbok hemma. Tack och lov. Ingen "Benno" och ingen "Charm".

David och jag var på IKEA. David skulle handla, inte jag... Jomen..läs om hur det gick.."förbannat fin höst" från September 2008 http://underbara.webblogg.se/

I mitt skafferi

I mitt skafferi, som egentligen inte är ett skafferi utan ett helt vanligt skåp, bor det baggar. Mjölbaggar. Allt gammalt åker ut och allt nytt åker in. Knölbaggar. Fint och ordning och riset brevid quinoan och havregryn brevid havrekli. Ordningsbaggar.

Brobygatan har bjudit på matlag. Jag gräddar pannkakor. Jästa. Som plättar fast ändå inte, godare, bättre och mer barndom. Jästa pannkakor är min barndom. Abbe, Vilma och Olivia har barndom med jästa pannkakor, det ska jag se till. När jag inte orkar baka fixar David biffen...eller bullen, och slänger ihop semlor. Det är så förbannat fint med vänner. Förbannat fint med vänner som kan.

Kom ihåg att David bakade mjuk pepparkaka till mig en annan gång. Läs vet ja! "Yo! Labero" från december 2008 http://underbara.webblogg.se/index.html