Så här när våren är nära och solen värmer lagom på kinderna då kan jag inte låta bli att fundera på glaskulor, stenkulor. På omsorgsfullt tillplattade banor, på gropar fyllda till bredden med glimrande glaskulor, på ljudet när en kula träffar en annan, på priset- fem steg, tre steg, åtta steg. På sorlet, på känslan av en hemma sydd kulpåse i handen, tyngden, det något skitiga tyget mot handflatan. Vad jag saknar att spela kula.
.
Solen värmer på väg till arbetet. Om en vecka fyller Abbe tre. 3! Mina skor är söndriga. Jag har köpt vårjacka. Vi är ute mest hela tiden. Gustav glömmer cykelhjälmen hemma. Majken hjälper till att slänga soper och passar på att sitta på trappan lite. Solen lyser in på eftermiddagarna. Men nätterna är långa och sömnlösa. Jag vill sova. Det vill jag.