Det är sommar. Barnen upptäcker och lever, suger i sig sommarregn. Och hittar myror, överallt myror att titta på, fascineras av.
.
Vi har semester i tält, på österlen och hemma, lever nära och jag vill gråta. Gråta för det fina och det fula och för det jag inte vet, för det rädda för det jag inte når.
.
Jag skrattar och Majken säger "igen!", som att hon vet. Vet om skrattet, vet att det är precis lika nära till gråt, "igen!" och pekar på munnen. Skratta.
