På Måndag.

Det verkar som att alla springer. Alltså inte springer som i "jag har så bråttom jag håller på att missa bussen"-springer, nä nä mer "jag är hurtig, jag är frisk, jag är snart 30år eller strax över 30år, och jag motionerar fanimej"-springer. Och det är ju bra. Jag sitter själv här i soffan och tänker "jag ska nog börja springa, det verkar liksom roligt. man blir smal och snygg och frisk, det ska jag göra". Så jag surfar efter bra skor, snygga träningskläder och tänker "jag börjar på måndag! jag gör det!". Men det blir inte så mycket med det, nä va fan skorna är ju så jäkla dyra och kläderna är inte sköna och jag är ju ända ganska frisk och stark och degmagen är ju inte så degig nu för tiden och jag har ju ändå fått två barn på två år (typ) och kroppen måste ju vila (fast att det var 10 månader sen,,) och jag fyller ju 30 först i juli NÄSTA år (och det verkar vara någon slags 30 års gräns på motionsformen "jogga snyggt i parken") Så jag tänker att jag börjar första måndagen efter min 30-års dag, det blir bra det. Då börjar jag på Måndag (efter jag fyllt 30) SÅ.

Nu börjar jag med att sluta med socker. Slut med det djävulskt goda sockert. slut.

Och det är okej.

Nu jobbar jag. Gustav är hemma och jag pussar hejdå på morgonen och kramar ihjäl på eftermiddagen. Och det är okej. Jag är okej. Jag behöver inte låsa in mig på toaletten och gråta. Jag behöver inte längta ihjäl mig hela dagen. Jag behöver bara pussa hejdå på morgonen och krama ihjäl på eftermiddagen.