Titta!

Titta! Där står en ettåring och är stor. Abbe.

Nu har förkylningen greppat min näsa och hals. Som en pitbull biter den sig fast och håller mig vaken på natten. Det rinner snor och snor och snor ur näsan. Det är inte bra, jag är ju förkyld. Gustav är inte förkyld, han är mest glad och pappa och fin.