Living on the edge

Ibland när jag lämnar Abbe på dagis parkerar jag bilen utan att betala parkeringsavgift och en gång betalade jag bara till 17.59 på vår gata. Det är avgift fram till kl 18 (tänk själv om jag skulle göra det till en vana, en minut om dagen fem dagar i veckan, det blir rejäla 20 minuter i månaden som jag blåser malmö stad på i parkeringsavgifter...) Ibland tittar jag inte i döda vinkeln när jag bytar fil, jag bara kör och sniffar bensin (fläktsystemet är trasigt och bilen fylls av härlig bensindoft om man skruvar upp fläkten på mer än ettan, vilket ofta behövs i November malmö) och lever på gränsen. på kanten. farligt.

Jag äter fisk minst två gånger i veckan, fast att jag är gavid och har en hel regelbok från MVC angående fiskförtäring och dess faror under gravidteten, liggandes på mitt sängbord. Ibland äter jag ost, som kanske, kanske, kanske är opastöriserad trots att det i samma regelbok finns ett helt kapitel om ostförtäring (särskilt den opastöriserade sortens) och dess faror, inte äta opastöriserad ost under graviditeten det är farligt är budskapet. Men jag njuter, tuggar och sväljer och lever på gränsen. på kanten. farligt.

Ibland när jag och Albert är i affären bjuder jag honom på en banan, utan att betala! och en gång glömde jag betala för en gurka som låg under vagnen, men jag vänder inte om, jag tar min gurka gör en sallad och lever på gränsen. på kanten. farligt.

Jäklar vad jag lever på gränsen. Jäklar det är spännande att vara jag!