Snabbast

Nu är helgen förbi. Som vanligt för fort. Alldeles för fort. Varför måste helgen vara så snabb. Aldrig sakta och evig, bara snabbast.

Abbe traskar omkring i solskenet och luktar på blommor. Han är fin och Gustav och jag är stoltast i världen. Som att det inte var världens mest naturliga grej att en ettåring börjar gå. Vi är stolta iallafall. Kolla vår Abbe, han går!! Varför tittar ingen och imponeras?

Solen skiner och vi är lyckligast i världen. Nästan. Om vi bara visste vart vi skulle bo.