1, 2, 3, 4

Nu är vi fyra. etttvåtrefyra, en hel stor familj.

Mustafa var en stalledräng

Livet är lyckligt. Jag bakar och pysslar och syr och väntar på den nya bebisen. Just närjag tror att det inte kan bli bättre så blir det det, när Abbe bara vill ha sin pappa och när han pussar och pussar och pussar på mig när jag hämtar honom på dagis, eller när Gustav ligger nära mig och viskar fina ord, då blir det ännu bättre.

Våra julgrejer framme, bland dem finns en fin träljusstake (bild kommer senare) med Staffan och hans fina hästar. "Staffan va en stalledräng.." sjunger jag för Abbe, men nej nej nej, Staffan var ingen stalledräng, det var nämligen Mustafa. Jag säger till Abbe, "Han heter Staffan.." Abbe svarar "Neeej, mamma, Mustafa" och skrattar. Visst finns det en viss likhet mellan namnen Staffan och Mustafa, och visst finns det en pojke på dagis (som Abbe tycker väldigt mycket om) som heter Mustafa, men fint är det iallafall att i Abbes värld finns det inga Staffan, bara Mustafas.

Alla vi

Abbe är fin. På morgonen vaknar Gustav av en puss, mitt på munnen, tillsammans med en tyst viskning "mine pappa". Det blir en bra dag av det. När jag ligger sjuk i sängen kommer Abbe och klappar mig försiktigt på kinden, skickar en puss och viskar "Ääälskling". Då blir jag frisk.

Vi har kärlek vi tre. "Pappa dustav, mamma tilla, miljen" (Pappa Gustav, Mamma Matilda, Familjen) ropar Abbe när vi inte är i samma rum. Abbe kommer att bli världens finaste storebror. I vår familj. Min familj.

Bild; Anders Bohlin.

Vad heter du?

- Abbe, vad heter du?
- Albot Hrue Albot (Albert Rue)

Living on the edge

Ibland när jag lämnar Abbe på dagis parkerar jag bilen utan att betala parkeringsavgift och en gång betalade jag bara till 17.59 på vår gata. Det är avgift fram till kl 18 (tänk själv om jag skulle göra det till en vana, en minut om dagen fem dagar i veckan, det blir rejäla 20 minuter i månaden som jag blåser malmö stad på i parkeringsavgifter...) Ibland tittar jag inte i döda vinkeln när jag bytar fil, jag bara kör och sniffar bensin (fläktsystemet är trasigt och bilen fylls av härlig bensindoft om man skruvar upp fläkten på mer än ettan, vilket ofta behövs i November malmö) och lever på gränsen. på kanten. farligt.

Jag äter fisk minst två gånger i veckan, fast att jag är gavid och har en hel regelbok från MVC angående fiskförtäring och dess faror under gravidteten, liggandes på mitt sängbord. Ibland äter jag ost, som kanske, kanske, kanske är opastöriserad trots att det i samma regelbok finns ett helt kapitel om ostförtäring (särskilt den opastöriserade sortens) och dess faror, inte äta opastöriserad ost under graviditeten det är farligt är budskapet. Men jag njuter, tuggar och sväljer och lever på gränsen. på kanten. farligt.

Ibland när jag och Albert är i affären bjuder jag honom på en banan, utan att betala! och en gång glömde jag betala för en gurka som låg under vagnen, men jag vänder inte om, jag tar min gurka gör en sallad och lever på gränsen. på kanten. farligt.

Jäklar vad jag lever på gränsen. Jäklar det är spännande att vara jag!

rulla liten bulle

Igår bakade Albert och jag bullar, med kardemumma. Idag kom jag till jobbet kvart över åtta, stolt över att vara 45 minuter för tidig och ivrig över att använda dessa minuterna till planering.

Albert gillade mest att mjöla och minst att mumma (strö kardemumma över degen). Där emellan bankade (Abbes lösning på det mesta som han känner sig något osäker på hur det ska göras är att banka, det blev hans version av att knåda), rullade och kavlade han degen som ett riktigt proffs. Och visst blev det ljuvliga bullar, ljuvliga ljuvliga. Dom bästa.

Jag kom inte 45 minuter tidigt, jag var en kvart försenad utan att veta om det. Det tog en allt för lång stund för mig att förstå varför vår städerska satt med barnen och spelade och varför mina kollegor inte var på plats. Jag gjorde precis samma sak förra veckan, fast då var det värre. Då kom jag en hel timme sent och alla i huset undrade vad som hänt och jag tänkte "Vad som hänt?" tills jag fattade att jag försovit mig utan att försova mig. Jag vill verkligen inte göra det, men jag tror att jag måste, jag tar fram Gravid-ursäkten och gömmer mig bakom hormoner och sömnbrist. De kan inte vara något annat, jag är int knäpp, bara lite gravid därför glömmer jag att jag kokar te (så att det står och torrkokar och doften av bränt vatten (?) påminner mig), tror att jag börjar nio när jag egentligen börjar åtta, åker till dagis och är halva vägen uppe i hissen för atthämta Albert när jag kommer på att jag inte all skulle hämta Albert utan åka till MVC för rutinkontroll, jag gömmer mina nycklar i lägenheten och måste åka upp och ner för hissen...ja det fortsätter så här, det kan inte vara något annat än hormoner.

Ja, och i fredags blev jag påkörd i bilen, pang i kofångaren och jag blev orolig för lillen i magen och mannens fina ford focus lampa krossades.
Och Albert har fått en bula i huvet igen. Så är det väl när man är liten.

Jomenvisst

Adressen är ändrad och jag känner mig rätt nöjd. Dagarna går och set närmar sig en familjemedlem till. Under tiden tittar Abbe och Gustav på stjärnor, letar efter månen och jag lämnar och hämtar, lämnar och hämtar, lämnar och hämtar på dagis.

Nu ska jag dessutom blogga och blogga och blogga. Fast jag har slarvat bort min fina "ladda in bilder från mobilen"-pryl. Den var bra och snabb..

fyra tågbitar, tre tåg och en bil.

fy, jag har svårt att skriva nu för tiden. det blir inte bra. men snart snart snart kommer mera.

Idag kastade Abbe ner fyra tågbitar, tre tåg och en bil från franskabalkongen. jag plockade upp dem, Abbe och Gustav Hejade på min från balkongen och folk tittade lite underligt över axeln när jag skrek upp till gustav " men titta, här var ju loket också" det är lycka. Lyckliga lycka.

Bloggtorkan är över och sommaren är slut!

Neeeej, sommaren är inte slut men bloggtorkan är iallafall över.

Vi har haft semester. Det har blivit bad och sol och regn och vänner och loppis. Skillinge har blivit hemma och Abbe har blivit stor. Det är underligt vad en sommar kan göra.

Vin och öl till dem och vatten till mig, god mat och sällskap mest hela tiden.

Bebisen hör av sig på kvällarna, Gustav vilar sin hand på min mage och känner vår nya. Abbe hör av sig på mornarna, vi snusar på varandra och Abbe tackar fint för välling. Sommaren är fin.

Sonat till Miriam

Nu är sommaren här och jag läser Sonat till Miriam av Linda Olsson. Den är fin. Abbe är på landet med Gustav och sina höstblåsor. Stackars fina Abbe. Sjuk och ynklig.

Det är varmt. Barnen badar och plaskar och vi tittar på, vi längtar efter ett dopp men behärskar oss och storstädar, pysslar och njuter av vår barngrupp på 5 sommriga sommarbarn istället.

Bebis gör sig påmind mer och mer. Magen växer. Jag längtar efter vår bebis. Jag längtar till vår nya lägenhet. Jag längtar til semester med Abbe och Gustav. Jag längtar efter min familj.

Gift, giftare, nygift

Vi har haft världens finaste bröllop. Allt var bara bra och fint. Det var sol och cyklar och kärlek och skratt. Precis som det ska vara. Nu väntar flyttkartonger och hemlöshet. Och tjock mage. Och stor Abbe. Allt är som vanligt och vi är nygifta. 

Jomenvisst!

Vi är jämt ute. Barnen bakar kaka, cyklar det snabbast dom kan ("kolla på mig nu, det är det snabbaste!"), startar affär, räknar nyckelpigor som de samlat ihop i buskarna (rekordet är 20) och upptäcker våren, det är fint nu.  Det är fint.

Vi har världens största barn. Han är stor. Han går omkring och upptäcker världen och vi får vara med. Jag är glad att vi blir bjudna på det. Idag har vi tittat på fontäner, och är det inte fint? "Dä" säger finaste Abbe och pekar och plaskar i vattnet. Det är det finaste han sett idag, och jag med. Imorgon är det något annat. 

Kolla! en fin klänning att gifta sig i, hoppas att den passar tills dess. Jag växer och det gör liten också.

Såld

Nu har vi sålt! Den 15 juni flyttar vi ut. Men vart?

Vintern rasar

Det blev valborg utan eld. Det blev vår utan att vintern rasat.

Jag tog tåget till skillinge, där Gustav och Abbe och David och Olivia väntade. Det var fint. Vintern är slut våren har kommit. Men jag fick ingen eld, det känns inte bra. Jag behöver elden på våren. Jag fick däremot fin helg i skillinge, Viggo Elias Abbe Olivia Sanna Kajsa Johannes David Gustav Inga och Mads, och sol och loppis och ledighet.

I torsdags var jag arg. På alla jävla regler. Onödiga och överflödiga. Dessutom är det provocerande när någon säger "VI cyklar inte i parken" eller "VI leker inte sånna lekar här.." Nä, inte ni kanske men JAG gör det! För jag vill! För att det är roligt och för att jag bestämmer själv vad jag vill leka och vart jag vill cykla. Så det är så! När uprätthållandet av reglerna blir det ända man håller på med hela dagen då blir man trött, i kroppen, ihuvudet och i hjärtat. Nä, jag har inga regler, möjligtvis rekomendationer (jag rekommenderar Abbe att inte slänga maten på golvet eftersom jag eventuellt blir arg) men inga regler.

Jag går omkring och känner mig rädd för pandemi. Om det kommer svininfluensa till oss dör de fattiga och svaga först. Jag är både fattig och svag. Jag kommer att dö, mitt immunförsvar klarar varken vinterkräksjuka, influensa eller lite snuva. Ångest. Jag vill inte dö. Håller tummarna för att den där svininfluensan försvinner bort och käkar extra vitaminer i fall den skulle komma.

Sara påminnde om valet! Stämmer in med henne ; Rösta bör man, annars dör man!

Snabbast

Nu är helgen förbi. Som vanligt för fort. Alldeles för fort. Varför måste helgen vara så snabb. Aldrig sakta och evig, bara snabbast.

Abbe traskar omkring i solskenet och luktar på blommor. Han är fin och Gustav och jag är stoltast i världen. Som att det inte var världens mest naturliga grej att en ettåring börjar gå. Vi är stolta iallafall. Kolla vår Abbe, han går!! Varför tittar ingen och imponeras?

Solen skiner och vi är lyckligast i världen. Nästan. Om vi bara visste vart vi skulle bo.

På min arm

Abbe vill sova på min arm. Han sover bort lunginflammationen. Sover. Jag håller honom nära och är orolig. Jäkla lunginflammation. Jäkla pencillin. Men han sover på min arm. Så länge han vill. Finaste Abbe med lunginflammation.

Det har varit möhippa och svensexa och påsk. Allt var fint. Alla var fina. Dagen och kvällen var precis som den skulle vara.

Nu kan man köpa sig en fin lägenhet! fin. fin. Vi har snart ingenstans att bo.

Gustav har lagat min cykel. Ingen mer trea som jämt är försenad, inget mer miljöskräp med bilen till arbetet. Bara jag och min cykel och min ipod och motvinden. Det är bara bra. Bra.

Abbe vill att vi ska sjunga jämt. "Bang bang bang bang låter stora trumman...tick tack tick tack klockan går"... men vi blir förvirrade när "tick tack"- rörelsen är samma som "ajaj"- rörelsen, men Abbe är bara glad och applåderar när vi sjungit färdigt. Han är fin. Vi är fina. Tre. Så ligger Abbe på min arm och jag på Gustavs. Snusandes, sovandes, mysandes. Allra finaste tre.

Vår

Abbe, Vilma och Olivia

Herregud. Herregud. Det är vår. Jäklar vad det är fint. Fast min cykel har punktering och jag tar bussen. När det är vår ska man cykla. Inte ta trean som jämt är försenad.

Jag har varit ensam igen. Gustav tog finaste Abbe under armen och begav sig till landet. Det är ett måste på våren, landet. Jag blir ensam och Gustav och Abbe får lantluft i lungorna. Fint.

Titta!

Titta! Där står en ettåring och är stor. Abbe.

Nu har förkylningen greppat min näsa och hals. Som en pitbull biter den sig fast och håller mig vaken på natten. Det rinner snor och snor och snor ur näsan. Det är inte bra, jag är ju förkyld. Gustav är inte förkyld, han är mest glad och pappa och fin.

Berg.

Idag är det vår och våffeldagen. Det är fint,. vi blir röda om kinderna och trötta i ögonen. Våren är fin när den är på väg.

Vi besteg berg idag, och sprang runt som vildar på kroksbäcks kullar. Barnen rullade ner, inte jag. Jag blir åksjuk av för mycket rullande. Men fantastiskt fint var det iallafall. Sen åt vi våfflor till mellanmål och diskuterade om vampyrer äter eller suger blod, kan man bli mätt på blod? var en av kärnfrågorna..

Abbe gillar att spola i toaletten, när han ska bada ställer jag honom på toaletten och klär av honom, då spolar han och spolar och spolar och spolar.. det blir inte bra för miljön, bad och tokspolning på samma gång, spara vatten?

I måndags tänkte jag köpa vårskor, sen kom det snö. Då ångrade jag mig. Men nu tittar våren fram igen, kanske ska jag köpa lite vårskor iallafall...

Vårdagsjämning

Idag sa Abbe Anka. Det är fint. Ankan fick en puss och sen "Aaaan.....Ka". Finare barn finns inte.

Oj oj oj vad våren är nära. Barnen ta av sig mössan och tycker att det blir lite svettigt att vara ute för mycket. Jag andas extra mycket när jag cyklar till dagis och ser våren i ögonvrån. När jag kommer hem blir jag alldeles röd om kinderna, av solen. Solen. Fint som snus. och det är ju vårdagsjämning idag. det är ju det. Vår, Dag, och så lite lite jämning.

Jag är färdig med Topper och Viggo och har börjat med Gusten. Det är bra. Jag tar te och knäckebröd och läser färdigt Gusten grodslukare, sen vill jag sova och längta efter barndom med Abbe.

Ajajaj säger mamma och hytter med fingret. Aaaaaaa, säger Abbe och hytter tillbaka.

"Titta får du se, när jag åker ner..
titta får du se..och..

en

två

tre

vouch ner för rutchkanan

och plask ner i vattnet..."

Abbe voocshar och plaskar och smetar smör i håret. Det där med att sjunga och äta samtidigt, det är kladdigt.

Ole Lund Kirkegaard och jag

Jag plockar pusselbitar ur min barndom. Det börjar med Topper och Viggo och Otto. Jag läser och drömmer och känner käslor jag nästan glömt bort. Jag är glad att Abbe har sin barndom framför sig och lite ledsen att jag har min bakom mig. Men jag njuter av Abbes tid och passar på att påminna mig själv att jag också har barndom. Jag känner mig vuxen. Det är fint.
Det finns ingen tid till något annat än examensarbete, jobb, möten och snusning på Abbe och jag är lycklig. Allt är bra. Abbe växer och äter och säger "Titta", "Hej" och "Pappa" (fast man måste kanske vara hans förälder för att höra det) Ida bjuder Okidoki på fin middag och vi skrattar en hel kväll, Gustav ringer från stockholm och saknar mig. Det är bara bra.

Bara jag

Nu ska jag bli ensam. Gustav och Abbe tar tåget till Sanna och Johannes och Ellen och Viggo och Simon och Carolina. Inte jag. Jag stannar här och blir ensam.

Behändiga barn

Det är behändigt med lyckliga barn. Det är behändigt med barn som skrattar när dom får stå i en gul spjälsäng tillsammans. Det är behändigt med lyckliga föräldrar.
Jag åker från dagis till skolan för att höra att jag får VG på min praktik. Lycka. Sen åker jag tillbaka till dagis och sitter på kvällsmöte hela kvällen. Kvällsmöte.

Idag var jag på IKEA med mina kolleger ("med mina KOLLEGER"..herregud, det låter ju pretto). Vi skulle köpa gardiner och slevar och ljus och batterier. Jag skulle köpa inget. Men vad är det med IKEA som får mig att villja köpa allt. ALLT. jag tror att vi behöver "Charm" trattset om två, trots avsaknaden av saker att tratta, dom är ju så fina tänker jag röd, torkos eller svart och grön..ååå fina trattar. Jag tror att vi behöver "Benno" cd pelare, jag ser inte att "Benno" cdpelare är ful och klumpig. Jag tror att vi behöver den. IKEA får mig att tro. Ingvar Kamprad gör mig troende, IKEA blir min religion. Nu sitter jag här och pustar ut och tackar dom andra gudarna att jag glömt min plånbok hemma. Tack och lov. Ingen "Benno" och ingen "Charm".

David och jag var på IKEA. David skulle handla, inte jag... Jomen..läs om hur det gick.."förbannat fin höst" från September 2008 http://underbara.webblogg.se/

I mitt skafferi

I mitt skafferi, som egentligen inte är ett skafferi utan ett helt vanligt skåp, bor det baggar. Mjölbaggar. Allt gammalt åker ut och allt nytt åker in. Knölbaggar. Fint och ordning och riset brevid quinoan och havregryn brevid havrekli. Ordningsbaggar.

Brobygatan har bjudit på matlag. Jag gräddar pannkakor. Jästa. Som plättar fast ändå inte, godare, bättre och mer barndom. Jästa pannkakor är min barndom. Abbe, Vilma och Olivia har barndom med jästa pannkakor, det ska jag se till. När jag inte orkar baka fixar David biffen...eller bullen, och slänger ihop semlor. Det är så förbannat fint med vänner. Förbannat fint med vänner som kan.

Kom ihåg att David bakade mjuk pepparkaka till mig en annan gång. Läs vet ja! "Yo! Labero" från december 2008 http://underbara.webblogg.se/index.html

Soffan

Jag önskar mig en ny soffa. Utan kräk och damm och konstiga hål. Min ekonomiska framförsikt sträcker sig till naiviteten att jag tror att jag kommer vinna storkovan på triss, så när det händer då ska jag banne mig köpa mig en ny soffa. Den ska vara ärtgrön eller gul eller...
Gustav viskar i mitt öra, han önskar saft och nybakad kaka och te och choklad, men degmagen säger vänligt men bestämt NEJ. Ingen kaka, ingen choklad. Lite te. Jag viskar i Gustavs öra, jag önskar sommar och värme och ledighet och familj. Det blir aldrig sommar och varmt, det blir alltid familj. Vi är älsklingar, jag och Abbe och Gustav.

Ett

Det är skönt när kinderna blir varma och kalla samtidigt. Då vet man att man finns på riktigt.

Jag blir extra lycklig när det luktar Abbes födelsedag (läs Vår). Herregud mitt lilla barn ska snart bli 1. Ettåring. Jag har en oförklarlig längtan tillbaka till förlossningen och tänker att den var den enklaste och lyckligaste förlossningen i världen. Det blir svårt att hålla tårar tillbaka och jag längtar efter mitt gryn. Lilla stora Abbe växer ifrån mig.

Dagens läs tips; "Vår, sommar, syrener och trängsel på bussen" från Maj 2008 http://underbara.webblogg.se/

Oj, jag glömde visst ..

Herregud, solen sken idag. Det värmde kinderna och tankarna.

Gift giftare giftast

Grattis till Viktoria som får gifta sig.
Jag powerwalkar från lägenheten till bussen, från bussen till dagis, från dagis till bussen, från bussen till biblioteket... och tänker att jag får mitt dagliga motions behov tillfredställt. Degmagen vittnar om annat. Jag tillfredställer INTE mitt dagliga motionsbehov. Jäkla skit.

Glöm inte bort min förra blogg. Dagens tips; läs till exempel "Det är höst fast det är sommar fast det är höst... " från Juni 2007. http://underbara.webblogg.se/

Kolla! Jag har en ny blogg!
Den är fin.